Naattaa*

Jag delar in människor, Folk runt omkring mig i fyra olika grupper.
Familjen - Det käraste, Närmsta och det bästa man har. Vänner - Även där likt familjen, Har man riktiga vänner som man kan lita på och som man vet ställer upp när hur och var som helst och ger och tar ,Sånna men kan ringa migg i natten som man vet baar finns där och lyssnar. Jaa då är det riktiga vänner, Även enligt mig sånna som då tillhör familjen. Kompisar - Kan man ha miljoner av, Människor man tycker bra om , Som man går bra ihop med men kanske inte känner så pass eller litar på så mkt så man skulle kunna berätta vad som helst eller kanske ringa mitt i natten bara för att få prata av sig lite. Me som ändå tillfälligt finns där. Bekanta - Man vet vem personen i fråga är , Någon man kanske hälsar hastigt på på stan eller liknande, Men inte riktigt känner. Yees , Jag har druckit några glas vin och mitt huvud börjar då snurra och tänka till som vanligt då. Jag har tidigare haf jätte svårt att lita på folk , Eller jaa har väl egentligen det fortfarande pga. vissa omständigheter jag haft tidigare i livet. Men just nu efter ett tags tänkande om människorna runt omkring mig känns det som att jag vet precis var jag har var och en av mina vänner. Och jag tänker inte längre lägga ner energi på folk jag lätt tröttnar på, Inte kan lita på eller som inte ger 100% tillbaka till mig som jag ger till dom. Dom jag int anser är värda det är nu bortrensade. Jag är absolut inte osams med någon, Vissa är säkert det med mig men det är också upp till dom och deras val. Jag orkar inte längre lägga ner någon energi på att bråka eller att hata någon , Den enda som i slutändan mår dåligt av det är bara jag själv. Jag har inte miljoner av vänner , Men jag har dom BÄSTA. Dom jag litar på till 100% och berättar allt för.